Förstår inte hur jag någonsin klarat mig utan någon att älska. Såklart finns det bra och dåliga saker med att vara i ett förhållande, men plus sidorna tar nog ut minus sidorna när som helst. Den där känslan när någon uttrycker sin kärlek åt en, den går inte att beskriva. Känslan utan namn. Den är så otrolig! Då man hör orden känner man sig så lycklig att det värker. Man kan nog inte känna sig tryggare än då, för då bara vet man att man inte är ensam. Man har någon som kan värma en, som kan trösta en, skratta med en. In good and bad.

Och imorgon är det dagen för alla turturduvor! Puss